Min kära rostfria diskmaskin

”En mystisk ungdomsvariant som visar sig i ett par undersökningar är fraserna hallå fan, tjäna fan och även hej fan. För att använda dessa hälsningsfraser bör man vara ung, kille och jättetuff.”

sant

Synonymer i lexikonet ”Ord för ord”, 1977

Man: make, karlakarl

Kvinna: flicka, hustru, gumma, käring, demimond, slampa, glädjeflicka, argbigga

Jag krääks vad bra.

2. Gross Magics EP

och

3. låttexten till  Nassau Coliseum

I’ve got a picture of us as sophomores.
I’m in a sportcoat, you’re in a stupor.
You still look super, just super sonic
kind of bionic, it’s sort of ironic
I was impressed, you fell out of your dress
You fell off of the porch swing, we were kind of a mess
we were kind of uncertain as to where we should kiss
didn’t think that you’d diss me
did you sleep with that hippie?

[...]

I wanna fuck you out on Long Island.

 Ja, ni vet. Man står där i boutiquen med en t- som har krympt till hamsterstorlek efter första tvätten och pastorn bakom disken bearbetar sitt tuggummi och himlar blicken mot femman på tv-skärmen och man vrålar Ta hit din chef, cunt!! Ja, ungdomar, och det är precis vad Pär Lagerkvist gör i sina texter.

Det här gjorde mig först himla glad (”AWE YEAH! SMACKDOWN!” kan jag eventuellt ha sagt rätt ut triumferande), sen en aning ledsen och fundersam. Det är någonting bedrövligt med människor som sitter fast mellan tro och tvivel. Särskilt när det gäller någonting fundamental i en människas liv. Må det vara en religion som inte ger dig någonting annat än skit, eller dina rövhål till föräldrar. Jag har ingetdera så jag löper en stor risk att bli en så kallad inconsiderate dick. Vi är alla olika. Vi tycker alla olika. Jag fattar inte vad vissa människor håller på med men förhoppningsvis har de ett jävligt bra skäl till sina dumheter.